Always and forever.
Jag saknar dig.
Mer än igår och hälften så mycket som jag kommer göra det imorgon.
Nog för att ord inte läker mig men dem gör det lättare att leva vidare. Även om du aldrig läser ett enda av de hundratusentals jag kommer skriva så gör dem min väg lättare. Orden betyder inget. Inte längre. Allt jag skriver nu, är det jag borde sagt då. Fast åt andra hållet. Alla texter om hur mycket jag saknar borde jag skrivit då om hur mycket jag älskade.
Men vad spelar det förr roll vad jag borde gjort då? Gjort är gjort och då är för länge sen borta. Jag saknar, varje dag. Det spelar bara ingen roll längre. Inte för någon annan än mig. Men jag hoppas fortfarande och det är jag glad för. Det betyder att jag älskade på riktigt. För mig var han allt. Jag ser det inte som att slösa tid när jag sakar honom, han är värd varje minut.
Det må vara försent, men.
Jag älskar dig fortfarande.
Always and forever.
