Och Du Rörde Vid Mitt Hjärta

Om jag sa just som det var, skulle du tro mig då?
En stilla sorgsen blick är väl allt jag skulle få.
När allting rasar och faller isär vet jag att smärtan sakta äter sin själ.
Säg mig är du sårad så svårt, säg varför är du kall?
Sliter smärtan så hårt att inget lindrar sitt fall?
Det kostar dig inget att älska, min vän för det du ger det får du snart igen.

Jag kan se dig fast du inte vill, jag ser inuti din hemlighet.
När sorgen river och din smärta vill ut, när du vill att allting ska bli som förut.
Då ska jag vara här för dig för alltid och nu.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0