Läs inte om självömnkan irriterar dig.

Mår fan inte bra någonstans. Inte överhuvudtaget. Du gör mig svag.
Du fick mig att försvinna. Inte nog med att hela jag fortfarande är
krossad i en miljoner mini delar så har jag åkt på något virus.
Har ont under revbenen och i huvudet .. hela tiden. Har sovit nu i
kanske tre timmar efter jag kom hem, men är fortfarande lika trött.
Sitter och lyssnar på musik. Allt påminner mig om honom.
Kan ngn snälla säga varför jag inte kan släppa honom?
Vadå tycka synd om mig själv. Nej. Jag antar att jag inte var tillräckligt
bra för honom. Kasst, men är man värdelös ja då är man det.

ps. sov ju hos Mathilda igår, vi kollade på Runaway Bride och sov.
Imorse åkte vi till Upplands Väsby för att spela match. Vi vann, men
vi spelade katastrofalt. Dock var mitt försvarsspel på topp idag, även
faktiskt mitt anfallsspel. Annars var matchen platt. Nu ska jag äta
middag snart och sen nog gå och sova tror jag faktiskt.

UTAN DIG LEVER JAG ALDRIG IGEN.
OCH LEVA MED DIG KÄNNS OMÖJLIGT.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0