I can't get through this all by my self.


Jag vet att jag inte har något att komma med
inga bortförklaringar i världen skulle hjälpa!
Du vet att jag är ledsen för allt som hänt men -
vet du att du får mig att tro att ALLT är mitt fel?
Jag vet att det var inte bara jag. Men inte heller bara du. Jag vet att jag måste avsluta det här kapitlet nu. Sista kapitlet i boken om oss. Men är det verkligen slutet? Jag kan inte se det. Jag har inte förstått att jag aldrig mer ska få vakna upp bredvid dig. Aldrig mer hålla din hand eller känna dina läppar emot mina. Det går bara inte att smälta. Fan. Men för att kunna avsluta det här ordentligt behöver jag hjälp av dig. För sista gången. Jag behöver få veta vad som vad bra, vad som var dåligt. Jag behöver få veta varför och hur det kunde bli såhär. Jag måste få veta att dina kännslor svalnat och ifall allt du sagt de här åren bara varit på låtsas. Det är mycket jag behöver få veta, men vill du att jag ska lämna dig ifred så är det det här du måste göra. Du måste berätta, förklara så jag kan bättra mig i framtiden och sätta punkt för sista meningen i våran saga. Jag vet inte hur lång tid jag kommer behöva för att smälta det här. Hur länge jag måste må såhär. Men jag vet att om du bara gav mig svaren så skulle det bli enklare. Till och med om du skrek rakt upp i ansiktet på mig att du hatade mig. Jag vet att vi gjorde det här båda två. Men du verkar redan ha gått vidare, nu behöver jag din hjälp.
Snälla, jag ber dig hjälp mig så slipper du mig sen. Jag gör vad som helst, så länge du är lycklig är jag glad för dig skull. Jag älskar dig idag, kommer göra det imorgon och på något sätt i resten av mitt liv! Förlåt, jag ville
aldrig att det skulle bli såhär. Jag hoppades
på föralltid. Och tills jag avslutat det här
hoppas jag tyvärr fortfarande. Så snälla, hjälp migfå mitt liv tillbaka. Livet innan dig, det jag knappt
minns.
Förlåt för allt. En dag hoppas jag du
kan kalla mig din vän. Och var det meningen så
kommer det sluta där .. du&jag. Det kommer nog alltid
finnas i mitt innersta, en gnutta hopp om att det blir så.
Tills dess, snälla ge mig din hand och hjälp mig den här gången!



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0