You'll always have a piece of my heart.
Jag önskar att vi aldrig hade träffats. Inte när vi gjorde det iallafall.
Jag önskar vi hade träffats senare i livet. När både du och jag hade vuxit upp.
Vi var bara barn. Man kan inte träffas när man är 13 och 17 och hålla ihop
resten av livet. Vi tog på det för alvarligt från början. Jag önskar du hade
kommit in i mitt liv senare. Jag önskar verkligen det. Att vi inte träffats förens
vi var äldre båda två! Eller kanske skulle vi bara varit vänner lite längre.
Jag vet inte men vi förstörde det här tillsammans. Jag vet att jag kommer
behöva plåstras om både fem och sex gånger till .. men sen kommer såret
blivit ett litet, litet ärr. Visst kommer det svida då och då, men inte alls som nu.
Jag kommer aldrig känna hat gentemot dig. För dig kommer jag alltid att vara
en i mängden, du hade förhållanden innan och efter. Men för mig kommer du
alltid vara den första. Jag vet att som det ser ut nu kommer vi inte kunna vara
vänner. Mina kännslor är för starka för det och du är förbannad på mig.
Men om några år. När jag plåstrats om färdigt. När hålet du lämnade i mig inte
längre är lika stort. När du förstår varför jag sagt allt jag gjort. Då hoppas jag
att du kan se mig i ögonen och kalla mig din vän. För det vill jag vara.
Jag vill att du ska må bra. Jag vill dig inget illa. Men nu behöver jag plåstras om.
Behöver prata och se något bra i det. Du behöver tänka över det också.
Sen måste du prata med mig. En gång till, en sista gång.
Sen måste jag ta avstånd ett bra tag. Gå in i ett annat liv, ett nytt liv ett liv utan dig.Jag vet inte varför jag skriver det här. Det är så dubbelt mot vad jag vill.
Vet inte ens vad det är jag vill komma fram till. Kanske är det jag vill säga att;
jag kommer aldrig sluta älska dig, kommer aldrig glömma för det du gjorde
lämnade ett hål i mig som aldrig kommer läka helt men trots det vill jag att
du ska vet att jag hoppas på att en dag kunna kalla oss vänner!
Kommentarer
Trackback
