Låt mig glömma alltihopa.

Sämsta USM steg ett. För fan, vi har tränat för det här i sju år.
Det märktes inte för fem öre. Usch. Vi förlorade mot sämsta lagen.
Hur gick det här till? Låt mig glömma det. Jag tänker fan inte
skriva mer om det, blir förbannad bara av att tänka på det.
Till ngn annat lika illa.
Tyvärr försvann min sköna kännsla sen i Fredags.
Personen jag trodde och tyvärr fortfarande tror att jag älskar mest
i världen har bevisat att i hans liv fanns jag aldrig.
Fan. Jag orkar inte mer. Hur kunde det bli såhär. Jag vill inte
bli tagen tillbaka. Jag vet att han inte älskar mig. Men jag vill ha svar.
Svar på alla frågor. Men det får jag inte för han bestämmer.
Fan. Hur dum är jag egentligen?

FAN FAN FAN!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0