saknar, ta mig tillbaka
I whis my past would been my future.
Visst har jag kvar vissa av er, men det kommer aldrig bli som förut.
Jag kommer aldrig i hela mitt liv igen gå i samma klass som de jag
gick med i tio år. Aldrig gå till skolan och känna att jag känner alla
innan och utan. Vilken realtion vi än hade betydde ni trygghet för mig.
Den tryggheten kommer jag inte att känna igen, aldrig någonsin.
För några år sedan var vi bara vi. Sen kom killar och allt det där.
Jag pratar om nåtaröfolket. Fanny, Sandra, Johanna & Rebecca.
Det var självklart att det var vi och inga andra. Idag har jag kvar er,
ni är något av det viktigaste jag har. Men förut var vi fem tjejer & det
var alltid vi. Så är det inte längre. Kommer aldrig bli igen, aldrig.
Jag har er allihopa, men vi är inte vi på samma självklara sätt nu mera.
Sist men absolut inte minst. Madeleine, Emma och Mia. För ganska
många år sedan nu var det vi mot alla andra. Så är det inte längre. Det har
inte varit så på flera år nu. Ni betydde allt för mig. Mia du och jag var bästavänner
sen vi gick på dagis, vi gjorde allt tillsammans. Vet du hur mycket jag saknar dig?
Emma när jag var med dig var jag lycklig, jag har aldrig skrattat med någon
som jag alltid gjorde med dig. Madeleine du gjorde så att jag ville gå till skolan,
du gjorde mitt liv lättareoch du fick mig alltid att må bra. Tillsammans med
dig kan jag vara mig själv! Fick jag ändra på något i mitt liv skulle det vara att
jag fick er tillbaka! Ni är de jag saknar mest med förut!
Nu säger jag inget om att mitt liv nu är skit. Livskvaliten varierar
från dag till dag. Jag har mina solstrålar som lyser upp mina dagar.
Den starkaste är Ella. Och handbollen, allt i laget gör livet lättare!
Men jag trivs ändå inte med allt. Det gick för fort. Jag hann aldrig lägga
allt bakom mig innan allt nya skulle tas in. Jag vill inte byta bort det jag har
nu, jag vill kunna kombinera. Jag saknar mitt gamla jag så förbaskat mycker.
Jag vill bara tillbaka igen!
