dom är starka
Läste några bloggar med folk som förlorat sin pappa. Och det är beundransvärt jag förstår inte hur dom orkar. Meningar som 'jag är glad att jag iallafall fick ha honom i 12år' det är helt sjukt att de orkar tänka så. De människor som förlorat sin pappa, mamma eller syskon måste verkligen vara extremt starka! Jag kan inte säga att jag förstår hur det känns och hoppas på att aldrig behöva förstå det heller - men de männsikor borde vara sönderslitna inombords! Jag är nästan säker på att jag skulle bryta ihop och vara okontaktbar i flera år om det hände mig.
Även ett par vänner till mig har förlorat sina pappor och det är helt fantastiskt att de orkar! Det kanske är fel att skriva det här och om du känner att jag ska ta bort det är det bara att säga till. Men för mindre än ett år sen dog den här personens pappa och efter det såg jag den här personen med helt andra ögon. Det är helt fantastiskt hur den här personen kunnde dölja hur personen kännde, men ändå kunnde man se det så otroligt lätt om man bara tittade på personen. Den här personen står mig extremt nära och personen betycder extremt mycket för mig! I mina ögon är personen den starkaste jag någonsin träffat! Du är otrolig!
Ärligt talat utan min pappa skulle jag nog dö. Utan vem som helst i min familj. Tänk att någon man träffat varenda dag helt plötsligt inte finns!? Det skulle aldrig gå. Jag tror iallafall inte det. Iallafall en eloge till männsikor som förlorat någon nära familjemedlem, ni är hjältar ni är det starkaste utav starka som finns på jorden!
