att bara blunda hjälper oftast inte
Klockan är egentligen långt efter läggdags. Visst har jag försökt att sova men jag är inte skapt till det ifall det finns något annat jag hellre gör och ikväll eller inatt fanns det det. Min bok har hållit mig klarvaken fram till för en kvart sen ungefär. SJUTTON heter den och är skriven utav Per Nilsson. Den handlar om Jonatan som hamnar på akuten efter att ha druckit alldeles för mycket, den handlar om Jonatans pappa som inte har funnits där sen Jonatan var fem och och Jonatans flickvän Josefin. Längre har jag inte kommit.
Men Jonatans pappa - Göran Persson heter han - är den som iallafall i början skriver i jag form om de åren han har missat i Jonatans uppväxt. Även de tidigare åren, ja ända sen han träffade Jonatans mamma Karin första gången. Den handlar om det de två bygger upp, hur de måste ge och ta för från början är de väligt olika, familjen de bildar och sedan hur allt rasar samman.
Sedan kommer Josefin in i bilden. När Göran sitter där på akuten och berättar allt för Jonatan som ligger på en madrass på golvet. Då kommer hon in och hon har hört så mycket om den fråvarande pappan, alkolisten och hotaren och nu sitter han framför henne och hon känner igen honom. Hon ser Jonatan i honom. Hon kommer iallafall in där och ber om att få vara själv med Jonatan en stund. Då är det hennes tur att berätta för honom hur de träffades och vad hon kännde för honom då och vad de har byggt upp under nästan två år. Hon berättar för honom hur underbar han är och att han inte är som alla andra. Hon målar upp en bild utav honom för mig som gör att jag känner mig som att jag är i hennes skor. Det känns som att jag känner Jonatan att han är min pojkvän och inte hennes. Hon berättar om varför han ligger där han gör, och hon ber om förlåtelse. Hon berättar även om bilden hon har målat upp av Jonatans pappa utifrån vad Jonatan själv och han mamma Karin har berättat och om hur den förändras när Göran själv berättar.
Pappa Göran kommer tillbaka och fortsätter berätta när Josefin hör på och de pratar med varandra. Och den kärlek som boken speglar, kärleken som orden målar är starkare än något annat. Det känns som att Jonatan faktist hör det dom säger trots sitt tillstånd där på madrassen. Göran och Josefin berättar för Jonatan att de är där för att de älskar honom, och att de aldrig någonsin skulle vilja göra illa honom. Göran ber även han om förlåtelsen för de åren han inte fanns där.
Jag har inte kommit mycket längre i boken men jag är fasst. Jag är kär. Förälskad! Hur man nu kan vara det i en bok? Det känns som att jag skulle vilja vara där, jag skulle vilja vara Josefin känna det hon gör. Finnas där för Jonatan och höra Göran berätta om sin sons bakgrund. Jag har ungefär en tredjedel utav boken kvar och har redan läst i registret att Jonatans mamma Karin kommer även hon att berätta sin story. Den här boken är underbar! Jag vill bara byta plats med Josefin jag vill berätta jag vill veta vill se och höra med egna ögon och öron. Det går egentligen inte att förklara om man inte kännt den här desperata kännslan av att vilja ha något man inte har. I det här fallet en kännsla!
Oj! Det blev ett långt inlägg. Men det känndes som att det behövdes. Nu ska jag försöka sova, det blir kanske några timmars sömn. Boken har jag iallafall lagt undan och tänker inte läsa mer förens imorgon. Det är ett hett tips att läsa den för den är faktist jättebra! Men nu måste jag sova på riktigt. Men som sagt var att bara blunda hjälper oftast inte, man måste vara trött också. Godnatt.
Men Jonatans pappa - Göran Persson heter han - är den som iallafall i början skriver i jag form om de åren han har missat i Jonatans uppväxt. Även de tidigare åren, ja ända sen han träffade Jonatans mamma Karin första gången. Den handlar om det de två bygger upp, hur de måste ge och ta för från början är de väligt olika, familjen de bildar och sedan hur allt rasar samman.
Sedan kommer Josefin in i bilden. När Göran sitter där på akuten och berättar allt för Jonatan som ligger på en madrass på golvet. Då kommer hon in och hon har hört så mycket om den fråvarande pappan, alkolisten och hotaren och nu sitter han framför henne och hon känner igen honom. Hon ser Jonatan i honom. Hon kommer iallafall in där och ber om att få vara själv med Jonatan en stund. Då är det hennes tur att berätta för honom hur de träffades och vad hon kännde för honom då och vad de har byggt upp under nästan två år. Hon berättar för honom hur underbar han är och att han inte är som alla andra. Hon målar upp en bild utav honom för mig som gör att jag känner mig som att jag är i hennes skor. Det känns som att jag känner Jonatan att han är min pojkvän och inte hennes. Hon berättar om varför han ligger där han gör, och hon ber om förlåtelse. Hon berättar även om bilden hon har målat upp av Jonatans pappa utifrån vad Jonatan själv och han mamma Karin har berättat och om hur den förändras när Göran själv berättar.
Pappa Göran kommer tillbaka och fortsätter berätta när Josefin hör på och de pratar med varandra. Och den kärlek som boken speglar, kärleken som orden målar är starkare än något annat. Det känns som att Jonatan faktist hör det dom säger trots sitt tillstånd där på madrassen. Göran och Josefin berättar för Jonatan att de är där för att de älskar honom, och att de aldrig någonsin skulle vilja göra illa honom. Göran ber även han om förlåtelsen för de åren han inte fanns där.
Jag har inte kommit mycket längre i boken men jag är fasst. Jag är kär. Förälskad! Hur man nu kan vara det i en bok? Det känns som att jag skulle vilja vara där, jag skulle vilja vara Josefin känna det hon gör. Finnas där för Jonatan och höra Göran berätta om sin sons bakgrund. Jag har ungefär en tredjedel utav boken kvar och har redan läst i registret att Jonatans mamma Karin kommer även hon att berätta sin story. Den här boken är underbar! Jag vill bara byta plats med Josefin jag vill berätta jag vill veta vill se och höra med egna ögon och öron. Det går egentligen inte att förklara om man inte kännt den här desperata kännslan av att vilja ha något man inte har. I det här fallet en kännsla!
Oj! Det blev ett långt inlägg. Men det känndes som att det behövdes. Nu ska jag försöka sova, det blir kanske några timmars sömn. Boken har jag iallafall lagt undan och tänker inte läsa mer förens imorgon. Det är ett hett tips att läsa den för den är faktist jättebra! Men nu måste jag sova på riktigt. Men som sagt var att bara blunda hjälper oftast inte, man måste vara trött också. Godnatt.
Kommentarer
Trackback
