upprörd
Det ska inte var såhär. Att jag var och varannan dag ska tvivla på om det är mig eller henne du vill ha. Du säger att det är jag, men varför gör du såhär då? Du säger också att inte jag håller vad jag säger, gör du det då? Jag blir så arg på att du alltid vill bli särbehandlad, det är alltid dig det ska vara synd om. Den här andra tjejen jag pratar om tycker inte om mig för att du pratar om oss med henne, något inte jag får göra!? Det är helt sjukt att du ens tror att du ska kunna få mig att göra något du själv inte klarar av, det går till så. Dessutom hur du har förklarat henne på ett väldigt konstigt sätt, hon är din bästa kompis, hon är söt, dessutom är hon så fin. Och jag har absolut inget emot att hon är din bästa kompis men det andra. Jag vet att du aldrig skulle säga att du faktiskt tyckte om henne, men jag vill inte att det ska vara såhär. Om inte hon tycker om mig och inte tänker prata med dig för att du valde att vara tillsammans med mig - vart ligger problemet? Kan du inte låta henne vara? Jag älskar dig, och det vet du. Alla vet det. Men jag vill vara den också, den enda du älskar ens tycker om, iallafall på det sättet.
Kommentarer
Trackback
