Kortslutning.

Är totalt slut i huvudet. Har skrivit ett prov idag, över två timmar tog det och då fick vi ändå hjäpa varandra i slutet för att vi inte skulle behöva gå över. På det gick jag till sjukgymnasten som upptäckte att mitt högra knä är svagare än vad hon trodde tydligen. Alltså jag är totalt slut nu, tänk att få krypa ner i sängen och sova ett tag. Men icke, jag har snart träning igen. Mitt liv är stress, stress och lite mer stress - men då och då är det väldigt bra också.
Juste! Idag är det exakt en vecka tills jag åker.

Imorgon är det iallafall fredag. Sovmorgon, två roliga lektioner och sovsällskap. Can't be better.

Bilden är från matchen igår.
Jenny Lillebror Jag.

Morgontrött?
Jag?
Skojar du?

Snoozade från 05.45 till 06.30 innan jag överhuvudtaget tänkte tanken på att gå upp. Upp gick jag väll vid 07.00. Är iallafall helt klar för att vandra nu men jag orkar inte stå ute och vänta på Jenny i tjugo minuter. Har klänning på mig så det skulle bli alldeles för kallt. Men nu ska jag iallafall börja blåsa håret tänkte jag och sen blir det nog till att vandra iallafall, hoppas Jenny är ute i lika god tid! Slutar senast 14.20 och sen sjukgymnastik 15.00.

Att kämpa för dig är som att gå på smältande tunn is. Ena dagen är aldrig den andra lik. Samma ord i olika tonlägen kan vara droppen. Du vet att jag lider, ärligt talat det är det jag gör på riktigt. Du vet vad jag vill, hur jag känner. Du vet fan allt, men jag vet inte om du lyssnar längre. Det ligger iallafall inte längre i mina händer. Jag har inget att säga till om, jag kan inget göra. Älskar du mig inte så kan jag inte tvinga dig. Jag har inte riktigt förstått att jag aldrig mer kommer få tillbaka det jag hade för ett par månader sen och än mindre har jag förstått hur jag ska kunna leva utan det. Att aldrig mer vakna upp brevid dig, eller somna i dina armar. Jag förstår inte. Jag var ingen ängel, absolut inte. Men jag tror inte ens jag förtjänar att bli behandlad såhär illa. Efter alla gånger du skrikit på mig de senaste veckorna förstår jag inte vad det är som får mig att vilja ha dig tillbaka. Du har inte haft tid att träffa mig på åtta veckor jag förstår inte hur dum jag egentligen är. Jag borde ha gett upp för ett bra tag sedan, för flera veckor sen borde jag ha slutat. Men jag har ärligt talat inte kunnat, jag vet inte om jag klarar det nu heller men jag tror jag måste. Jag måste släppa taget och låta dig gå om det är det du vill. Måste kunna slå mig fri, jag vill inte må såhär längre. Du är högt älskad utav mig och det vet du, men jag vet inte varför efter all den här tiden. Föralltid sa du, föralltid lovade du eller vi men det hände aldrig. Grejen är att jag vill det fortfarande, jag gör vad som helst dumb as som jag är. Men jag klarar inte av det här längre, allt ligger i dina händer och du är tydligen inte villig att ge mig en chans. Fine, life goes on I hope. Förlåt för allt jag gjort, förlåt för att jag inte var värdig dig nu låter jag dig gå. Jag vill inte ha det om det inte är ömsesidigt. Jag kastar in handuken, slaget är vunnet och jag står som ensam förlorare. Tack för den tiden jag fick med dig och ytterligare än gång förlåt.

Jag hoppas på att du en dag kan se mig i ögonen och kalla mig din vän.
Tills dess, ta hand om dig du är ärligt talat bara värd det bästa. Den bästa.
Och hon var inte jag. Du vann, grattis, förlåt och jag älskar dig fortfarande.

Okej, finns inget kul att skriva med tanke på att jag har sovit hela natten. Och nu måste jag faktiskt dra, det här blev ju ett väldigt roligt inlägg. Ska åka till Märsta nu och spela match, mot Skånela. Skriver senare, för nu har jag inget mer att skriva. Sorry.